Mer kreatinin

Mitt kreatininvärde har stigit ytterligare. Man misstänker att den dos jag fått varit mer än vad njurarna tål. Därför tar man tillfälligt bort det för att se vad som då händer med kreatininvärdet. Det innebär att jad blir kvar för kontroll över veckoslutet.

Uppdatering 2008-04-25: Kreatininet ännu sämre. Njurläkare har kontaktats, men det är fredag…

 

Sjukhuset igen

Säg den glädje som vara evigt. Mitt kreatininvärde blev på tok för högt, så man vill ha mig på sjukhuset för kontroll. Antagligen blev kortisondosen för liten, så jag får extra puls(er) av det. Så får vi se om det blir bättre.
Så nu sitter jag här och får göra bästa möjliga av situationen. Efter beskdet igår att jag skulle komma hit idag på morgonen, fick jag bråttom att betala räkningar och göra klart deklarationen. Och sen har jag beställt Pamelas SL-periodkort.

 

Utanför mitt köksfönster

Dinner just outside my kitchen window

Originally uploaded by visulogik

Jag fick en rätt bra bild genom köksfönstret igårkväll. Oftast är det vinternätter som renderar sådana här besök. Den här betade lungt och stilla så det var gott om tid att plåta. Ljuset var lit svagt så rätt mycket blev suddigt – jag är fruktansvärt darrhänt numera. Men det räcker med en bra bild, ju!
Att döma av en film på Animal Planet för en tid sedan håller vildlivet på att breda ut sig i hela Europa. Bävern som var utrotad har blivit vanlig, och vildsvin vimlar det av.

 

Några politiska -ismer

Regeringen uppdrag till Forum för levande historia att upplysa om kommunismens brott har lett till en hel del debatterande. Även jag vill blanda mig i, först med lite nomenklatur, helt enligt mitt eget godtycke:
”Kommunism”: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, i ett samhälle utan stat. Det må vara utopiskt. I de ursprungliga jägar/samlarsamhällena, där man levde i små grupper var det vad som gällde. Det är vår ursprungliga samhällsorganisation. Inga hierarkier.
”Fascism”: Att styra med piskan. Helt baserat på hierarkier och tvång.
”Socialism”: Ambition för ett rättvist samhälle med en stark, demokratisk stat. Som en god familj.
”Egoism”: Jag tänker på mig, du får tänka på dig, om du kan.
”Liberalism”: Jag tänker på mig, och lite på dig, om jag hinner.
”Kapitlism”: Penar och makt, och mera pengar och makt.
”Nazism”: Fascism som försöker klä ut sig till socialism, men vargkäften syns genom ullen.
”Diktatur”: Som fascism med stark hierarki.
”Teokrati”: Religiös fascism.

Ett antal stater har använt ordet kommunism för att lura sitt folk. I själva verket har det handlat om diktaturer med huvudsaklig dragning åt fascism eller i bästa fall socialism. Någon kommunism annat än som lockbete har det aldrig varit

Forum för levande historia fick först uppdraget att beskriva Nazismens brott, efter som GP behövde något att visa upp. Eftersom nu forumet finns så behöver det något att göra. Den nuvarande regeringen som åtminstone delvis platsar i ”egoism” och ”kapitalism” i min lista passar på tillfället att använda forumet till att få oss att absolut inte tänka oss ”kommunism” som ett möjligt alternativ, eller ens något i närheten. Vi skall skrämmas bort från sådana tankar. För tänk om det faktiskt skulle vara möjligt! (Jag kan inte säga hur det skulle gå till, men det samhälle vi lever i idag är redan kollosalt mycket annorlunda än för bara 20-30 år sedan). Tänk bara på vad jag skrev häromdan om matproduktionen, tänk om maten kunde framställas för att vi skall må bra, inte för att någon kan tjäna extra pengar på den. Tänk!
Men vi kommer inte dit om vi inte tänker på möjligheten, och det är det dom vill skrämma oss från.

Visst skall vi lära os om alla dumheter som gjorts diktaturer och andra folkmördare och förtryckare, innefattande även kolonialismen, Sovjet, Kina mm. Men använd dess rätta namn som är diktatur och fascism i olika förklädnader. Och glöm inte svenskarnas förtryck av samerna, korståg och annat fult.

 

Demokrati – rättvisa

Ragnar Roos i DN har ifrågasatt Lars Ohlys syn på om Hugo Chávez är demokrat. Det verkar som åtminstone en av dessa har gjort en dessvärre rätt vanlig sammanblandning av begreppen. Man använder ”demokrati” när man egentligen menar ”rättvisa” ( i betydelsen resursfördelning, inte det som rättsväsendet sysslar med ).
”Demokrati” betyder ”folkstyre”, att folket på ett eller annat sätt har den politiska makten. En demokratisk stat kan var hur rättvis eller orättvis som helst, det beror på folkviljan.
”Rättvisa” är att man fördelar de tillgängliga resursern så lika som möjligt. Det kan vara efter individuella behov eller helt lika för alla.
Hugo Chávez har väl vissa odemokratiska ambitioner, men senast han hade en motgång vad gäller folkviljan så rättade han sig efter den, åtminstone. Han gör försök att fördela landets resurser så att inte allt tillfaller de redan rika. Så lite rättvis är han väl också. Och sen har vi det där med oljebolagen, dom har ju sin syn på ett och annat som kanske den vanlige venezuelaren inte delar.
Jag är glad att jag inte är i Ohlys kläder. Dels behöver han förstås göra upp med partiets förflutna, men framför allt kan han inte öppna munnen utan att någon eller några tyckare skall brännmärka honom. Skulle han komma och säga att han blivit antikommunist, så kommer vi att få höra/läsa att ”det skiter vi i vilken sorts kommunist han är”.

 

Revlimid

Idag ar jag börjat ta Revlimid mot min cancer. Det är en ny medicin, tas oralt. Till den hör förstås också kortison, en speciell variant, som jag skall ta kontinuerligt, men lägre dos, för att slippa den hemska bergochdalbana som det blir när man tar kortisonet i pulser. Jag ser fram emot ett lite mer regelbundet liv, framför allt för att få bättre ordning på sömnen. Kortisonet kanske kan göra mig lite lagom pigg, så att jag orkar göra något på dagarna, inte antingen vara alltför uppjagad eller släpa mig genom dagen i halvvaket tillstånd. Hoppas också att jag blir såpass i form att jag kan återuppta mina promenader.
Revlimid liknar talidomid som är ämnet i Nevrosedyn. Om det kan orsaka fosterskador är det ingen som vet, man vill inte prova. Det är nu inget problem för mig. Men det finns gott om andra biverkningar, framför allt risk för blodpropp. Men folk sätter sig i bilar och ger sig ut i trafiken, risker måste man ta om man vill komma någon vart! Den största risken för min del är väl om Revlimid inte funkar på just mig. Men det lär skall vara en kraftfull medicin, som angriper cancern på tre olika sätt.
Min tidigare behandling var Velcade, men det funkar inte längre på mig, så jag behövde något annat.
Jag känner mig väl omhändertagen på sjukhuset, läkare och sköterskor har bra koll på mig. Förut behövde jag åka dit för att få Velcadebehandlingen, den var intravenös. Nu sköter jag allt själv, utom att jag skall gå till vårdcentralen och lämna blodprov 2 ggr/vecka. Det är också en vinst.
Så jag räknar med att hänga med ett tag till….

 

Näringslivets vilja att lära

Jag är ledsen Ragnar Roos, Jag tror inte näringslivet bryr sig om annat än snabbast möjliga pengar. Problemen lämnar dom efter sig. Det ligger i kapitalismens natur. Det är bara vi, genom våra politiker, som kan tvinga näringslivet att handla långsiktigt. Med vissa undantag, förstås.

 

Gammal ost

Någon gång före jul passade jag på att köpa några brie-ostar som dom sålde billigt. Jag tänkte inte på att titta efter bästföredatum. Jag åt rätt mycket brieost vid den tiden, så jag tänkte att det går snart åt ändå. Sen blev det nog lite för mycket av det goda, och den sista osten (en hel ”tårta”) blev liggande i kylen.
Även brie-ostar åldras, och den har med tiden mist brieostens milda jungfrulighet. Istället påminner den mer om en väl mogen camembert, med viss ammoniaktouch. Här och var är den brun och slipprig, det petar jag bort, men resten är faktiskt rätt gott. Jag vet inte vad gammal brie kan tänkas ha ombildats till, utan så länge det smakar ok äter jag det. Vem vet, jag kanske har upptäckt en ny läckerhet! I vilket fall var betalningen för gammal ost inte så stor.

 

Matproduktion

I det gamla självhushållssamhället producerades maten för att man inte skulle svälta. Eller hämtade man den direkt i naturen. Någonstans på på vägen kunde man få sådant överflöd, att somliga inte behövde jobba med det, utan fick del av vad andra producerat. En självhushållsekonomi ger oftast inte incitament till att producera mer än nödvändigt, så det blir inget eller litet över till andra delar av samhällsekonomin. Matproduktionens mål var att producera mat, inget annat.
Men numera har vi i de flesta länder en livsmedelsindustri som fungerar enligt den kapitalistiska marknadsmodellen. Det betyder att livsmedelsproduktionen i första hand är till för att ägarna skall tjäna pengar. Matproduktionen är bara en sidoeffekt baserat på det enkla faktum att det är lättare att tjäna pengar på något alla oundgängligen behöver. Detta är något som man kanske inte tänker på direkt, och troligen är livsmedelsindustrin inte så angelägna att skriva konsumenterna på näsan att det är så, men ta en titt på tidningarnas ekonomisidor….
Som modern matproducent är man alltså intresserad av vinstmaximering. Ju billigare skräp man kan sälja under förevändning att det är gott eller bra, dess bättre. Om man sedan kan göra folk lite lagom sjuka av skräpet, så att dom inte misstänker själva maten (eller man kan hitta på lagom lögner om vad som är bra och dåligt), kan kompisarna i läkemedelsindustrin tjäna sig en hacka också. En gång i tiden talade man om det militärindustriella komplexet, det lever och frodas verkligen. Men det finns nog rätt säkert ett matindustri-läkemedelskomplex också, konstigt vore det annars. De som satsar pengar i företag vet vad dom gör, och dom missar inga chanser.
Detta hindrar inte att det trots allt finns idealister även i affärsvärlden och matproduktionen, så allt är inte elände.

 

Vintermorgon

Jag har haft förmånen att bo i kanten på vildmarken i 20 år. Jag gjorde många utflykter, små och stora, många tillsammans med George som bilden visar. Här handlar det nog bara om en tidig morgon, med lite termoskaffe vid en öppen eld. Vi brukade oftast inte fiska, utan det var själva vandringen och utevistelsen som var viktigast. Bilden är från 70-talet.

 

Mirakel (eller…)

Miraklernas tid är inte förbi. Eller, snarare, ”äntligen”.
Jag har haft svåra problem med Vista på min fina lilla bärbara dator. Usb-enheter har inte känts igen, inte fått de standarddrivrutiner den skulle ha, och framför allt varit osynliga i fönstret med lagringsenheter, och därmed inte kunnat användas. Allt har funnits med i början, men sedan försvunnit. Jag har letat på internet, ringt leverantörens support, provat massor utan resultat.
Idag, efter den senaste uppdateringen från Microsoft, fungerar allt som det skall igen. Jag tror att det började gå snett efter en tidigare uppdatering, i början av året. Så mycket tid och bekymmer MS utsatt mig för.
Nu tänker jag glädjas åt att det funkar, och hoppas det håller i sig.

Uppdatering 2008-04-12:

När jag provade nästa gång, var den usb-disk jag är mest angelägen om borta igen. Men jag hade skapat en återställningspunkt genast när det funkade, så jag kunde återgå till den. Nu gäller det bara att göra om den återställningspunkten tillräckligt ofta så att den inte försvinner. Tänk om man kunde lita på Vista…

 

Norska fremskritt

Norska Fremskrittspartiet skall utvidga sitt perspektiv och inte bara vara invandrarfientliga. Man skall också ifrågasätta människans klimatpåverkan, ett verkligt politiskt ”fremskritt”.
Jag har ett förslag till åt Fremskrittspartiet, i sammma klass: Lova evigt liv! Det är ju ändå det slutgiltiga löftet alla kategorier, så varför spara på krutet?

 

26 miljarder/år upp i rök

I ett debattinlägg i Dagens Medicin sägs att kostnaderna för tobaksrelaterade sjukdomar med åtföljande arbetsbortfall mm är i Sverige ca 26 miljarder kronor årligen. Tobaksskatten ger tillbaka knappt 10 miljarder.
De som försvarar tobaksbruket menar att det är upp till var och en att välja hur man vill leva. Men vi har ett samhälle gemensamt, och har lovat varandra att ta hand om de som är sjuka, så kostnaden delar vi på. Att inte sköta sin hälsa på rimligt sätt är att svika sina medmänniskor. Den som inte klarar det på egen hand behöver hjälp.
Samhället och sjukvården ställer upp med enorma resurser för diverse olika sjukdomar, men drogrelaterade sjukdomar lämnas därhän, eller får på tok för lite resurser. Tobak, alkohol och droger är jätteproblem som kostar pengar och förstör liv och samvaro. Hur kan detta få fortsätta?

 

Mobiltelefonprat i bil.

Barbro Hedvall tycker på innerspalten i DN idag att vi bör lämna mobiltelofonpratandet under bilkörning till bilförarens eget omdöme. Det hade väl varit bra, om alla bilförare har ett gott omdöme. Men olyckstatistiken (oavsett mobiltelefoner) visar att alldeles för många bilförare saknar tillräckligt omdöme.
Gärna mobilprat i fordon, men lämna över till datorerna att skjöta fordonsframförandet. Bilförarna duger inte till det. Automatisera bilismen, och flytta upp den en våning från markplanet! Det är bara viljan som saknas, resten av lösningarna finns runt knuten.

 

Ett par frågor

Diverse nyhetrapportering, aktuell och även äldre, väcker ett par frågor hos mig:
Är idrottmännens rättighet att få tävla i OS viktigare än kinesernas yttrandefrihet?
Är det fiiinare med tibetanska lamor än med iranska mullor?
Är buddistisk teokrati bättre än muhammedansk teokrati?
Det här framstår lite oklart för mig när jag läser diverse uttalanden och åsikter, och tittar lite mellan raderna. Vad menar folk egentligen?
Själv har jag förstås min uppfattningar, men dom är inte alldeles orubbliga.
Det hade väl varit bra om OS hade kunnat påverka Kinas storgubbar till det bättre. Men nu visar det sig att så inte är fallet. Stoppa OS i Kina genast, det är min åsikt.
Kina har inget i Tibet att göra, men även tibetaner kan behöva demokrati. Det hade dom ännu mindre av förut, vad jag förstått, rätta mig om jag har fel. Teokratier vill jag inte se på jordens yta. Vare sig den ena ellar andra sorten, och inte någon annan heller.

 

Kunskapstest – betyg

På DN Debatt idag skriver man om starkt förbättrade resultat när betygsliknande test införs. Därmed är man inne på den infekterade betygsdebatten. Eftersom jag inte har bra vibbar i förhållande till betyg i lägre klasser, går jag till mig själv och hur jag arbetar. När jag skall göra något nytt, och alltså måste lära mig det, gör jag först ett försök så gott jag kan, oftast efter en snabbtitt i manualen. I aallmänhet lyckas jag förstås inte, jag måste läsa på bättre eller öva mer. Så håller jag på till att jag klarar det jag förasatt mig. Ibland får jag ge upp, och lösa problemet på annat sätt. I modern programmeringsteknik börjar man med att utforma ett test som kan verifiera att man gjort programmet rätt, så som avsetts. Efter varje steg i programmeringen kör man testetför att verifiera att man gjort rätt. Jag betygsätter aldrig mitt arbete, ingen annan gör det heller. En modern programmerare är klar om sluttestet funkar, det sätt (försåvitt jag vet) inte regelmässigt några betyg. Varför gör man inte så i skolan. Testar varje steg för varje elev. De elever som klarar deltestet, t addidion av tvåsiffriga tal, får gå vidare, de som inte klarar det får hjälp tills att dom klarar det. Somliga elever har kanske inte kapacitet att lära allt, dom får stanna på en lägre nivå, det skall antecknas, men inte betygssättas. Det pågår hela tiden en kamp mellan synsätten på skolan, där ena ytterligheten är militär organisation, den andra lekstuga. Eleverna och deras framtid kommer i andra rummet, dom borde sättas främst, per individ.

 

Aotsårsa

Att aotsårsa är något varje verksamhet med självaktning bör göra numera. Man skall ägna sig åt kärnverksamheten, heter det. Istället för att ha en städavdelning, sårsar man aot det jobbet till ett städbolag, som kan sina saker. Och verksamhetens byggnader sköter ett fastighetsbolag bättre och billigare. Man köper helt enkelt de här sakerna som tjänster. Så resonerar iallafall storpojkarna i företagen. Och jag tänker inte opponera mig, det har jag inget på fötterna för. Tvärtom, jag tycker det låter vettigt. Folket i vår regering och deras partier antar jag är inne på samma linje, dom är ju lite kompisar med nyss nämnda storpojkar.
Men en sak som jag inte kan förstå riktigt, är att när det gäller vanligt folk och deras bostäder, då är det inte lägre fint att köpa boendet som en tjänst, nej då skall man äga själv eller genom en förening, fixa med reparationer och ekonomi. Det är något som luktar här. Kanonmat. När dom stora spelar och vinner måste de många små stå för fiolerna, i krig, politik och ekonomi. Och man lockar med att att också DU har chansen…

 

Tur och otur

Oturligt nog fick jag obotlig cancer. Men tur att jag får behandling som uppskjuter döden.
Oturligt nog funkade inte den behandlingen längre, men som tur var har jag fått en annan, starkare behandling, som dock, oturligt nog gjort mig rätt dålig, jag mår skit, men som tur är kommer det att gå över.
Som tur är, så var den behandlingen en engångsföreteelse. Ännu mer tur är att det finns en ny medicin som jag skall få prova sedan. Den stoppar man i munnen, inte sprutar in, turligt nog!
Och tänk viken tur att en kvinna från Afrikas djungel händelsevis råkade få fatt på mig, så att jag får all den hjälp jag behöver nu när jag har cancer.
Se där! Jag har mer tur än otur! Jag har all anledning att vara glad för livet!
I själva verket är det bara en kedja av händelser som leder fram till det ena eller andra. Det finns inget värde i det, egentligen. Att vi kallar det tur eller otur är bara en efterkonstruktion vi gör för att upprätthålla berättelsen om oss själva. Den berättelsen formar vi efter stundens känslor mer är någon sorts verklighet. Vi har den för att visa upp för oss själva och för andra.

 

Ny behandling.

Nu ser det ut som om Velcade-behandlingen mot mitt myelom nått vägs ände. Istället är det starkare grejer som gäller. Mer kortison. Sämre blodvärden, risk för dåligt immunförsvar. Det blir mer likt första behandlingen. Inte så kul, för jag kommer att må sämre än med Velcadebehandlingen. Men jag anpassar mig.
Nu är det dags att åka hem från sjukhuset.

 

Kolesterolmyten

I Svenska Dagbladets nätupplaga står om en forskningsrapport som legat på lager en tid, eftersom den inte gett det önskade reultatet. I stället visar den att kolestol INTE påverkar blodkärlen på det sätt man länge ansett. Citat: ”Forskarna tittade också på vilken effekt denna minskning kunde ha och kom alltså fram till att lägre kolesterol tydligen inte påverkade risken för åderförkalkning och därmed hjärtinfarkt och slaganfall.”
Det handlar om att världens mest sålda medicintyp, med en hel del biverkningar, egentligen inte behövs. Se t ex här!