Jag har en del tankar om djur-rätt, och då lägger jag in flera betydelser, därav avstavningen. Först tänker jag på den juridisk-moraliska innebörden, som väl dom flesta gör när dom läser ordet. Men jag tänker också på att bejaka sitt zoologiska arv, att göra/vara i enlighet med det faktum att vi människor också är djur formade av evolutionen, men också motsvarande för de andra djuren. Sen har vi djur-rätt alltså det som djuren äter. Sist har vi de djur vi själva äter.
Till att börja med anslår jag tonen med den gamla historien om vargen och hunden:
En hund hade smitit hemifrån och vandrade nyfiket runt i skogen. Han mötte en varg, och eftersom hundar och vargar talar samma språk (någorlunda) så kom dom i samspråk och berättade om sina respektive liv.
Efter ett tag sa vargen: ”Men är det verkligen sant att du inte behöver jaga efter maten själv, utan får den serverad?”
”Jovisst” sa hunden, ”visst är det så. Och rikligt också, men inte alltid dom bästa bitarna kanske”.
”Hördu” sa vargen, ”jag tror jag följer med dig hem så kanske jag kan få det sådär bekvämt också”.
”Jomenvisst” sa hunden, ”kom med så får vi se vad Husse säger”.
De begav sig hemåt gården där hunden bodde. När dom lunkat på ett tag råkade vargen se hundens halsband. ”Vad är det du har där, om halsen?” frågade han. Hunden förklarade varför och hur.
Vargen tänkte en stund, sen sa han: ”Jag tror nog att jag stannar i skogen och ordnar min mat själv, trots att det är både jobbigt och osäkert!”