I TV-programmet Agenda igår berättar man om att bonusar för chefer inte lönar sig alls, snarare tvärtom. Det är i stil med vad jag skrev om här för en tid sedan. Jag tror att om en chef får bonus på vissa villkor kommer han att jobba för det, och bortse från annat som kanske skulle vara till större nytta för företaget. Jag får en känsla av att många chefer är bara intresserade av makten och pengarna, inte själva jobbet.
Focault vet jag inte så värst mycket om mer än att han lär ha sagt att alla organisationer är modellerade efter den militära organisationen. Kanske är det bara en dålig vana. Kanske ett företag skulle kunna fungera bättre utan chefer, med någon form av arbetsgrupper istället. Ett bisamhälle har ingen chef (drottningen är bara producent av nya medarbetare) men funkar ändå genom att varje bi lämnar signaler som andra bin reagerar på. Så det finns andra modeller.
I Sverige har vi ofta plattare organisationer än i andra länder, det är möjligen ett steg på vägen. Man kan då och då läsa om hur viktigt det är för både hälsa och arbete att man har möjlighet att själv påverka sitt liv och arbete. Att få ta ansvar.
Fackförbundet Unionen har kommit fram till att de flesta chefer snarast utgör ett hinder för nytänkande från de underställda än tvärtom. Det påminner mig om beskrivningen av en arbetsorganisation som ett träd med apor i: Ser man uppifrån och ner, ser man en samling flinande ansikten. Ser man nerifrån och upp, ser man en massa arslen.
