På hästskjutsarnas tid behövde man stolpar eller liknande att knyta fast hästen vid. Medan den stod parkerad fick den hö eller havre att tugga på och kanske vatten, så att den var beredd inför vidarefärden. Sen har det varit många år utan att man behövt binda fast bilen. Men snart är det dags igen: Stockholm, Fortum och Toyota har planer för att använda elhybridbilar, som skall klara 10 mil på en laddning. Då behöver man ”knyta fast” i en stolpe igen, men istället för havre skall matningen ske med elektricitet.

Man räknar med att de flesta resorna skall kunna bli eldrivna, och på det viset göra de nödvändiga CO2-reduktionerna. Då är ett av bilismens problem löst. Men en elbilsförare är väl inte bättre förare än andra, så olyckorna kommer knappast att minska. Den vanligaste lär vara påkörning bakifrån, ofta med livslångt lidande av pisksnärtskador som följd. Kan hjälpas med system som tvingar föraren att hålla rätt avstånd. Men det finns en massa annat dåligt beteende i trafiken, fortkörningar och risktagande bl a som måste bort också. Och alla de som inte har tillgång till bil tvingas lita till dålig eller halvbra kollektivtrafik. Vad vi behöver är ett transportsystem som är för alla, närsomhelst och (nästan) vartsomhelst, men kanske inte alltid med vemsomhelst.Och som är säkert och går på el utan att använda batterier (batterier sänker alltid effektiviteten jämfört med ”direkt-el” eftersom en del spillvärme bildas vid laddningen).