Idag ar jag börjat ta Revlimid mot min cancer. Det är en ny medicin, tas oralt. Till den hör förstås också kortison, en speciell variant, som jag skall ta kontinuerligt, men lägre dos, för att slippa den hemska bergochdalbana som det blir när man tar kortisonet i pulser. Jag ser fram emot ett lite mer regelbundet liv, framför allt för att få bättre ordning på sömnen. Kortisonet kanske kan göra mig lite lagom pigg, så att jag orkar göra något på dagarna, inte antingen vara alltför uppjagad eller släpa mig genom dagen i halvvaket tillstånd. Hoppas också att jag blir såpass i form att jag kan återuppta mina promenader.
Revlimid liknar talidomid som är ämnet i Nevrosedyn. Om det kan orsaka fosterskador är det ingen som vet, man vill inte prova. Det är nu inget problem för mig. Men det finns gott om andra biverkningar, framför allt risk för blodpropp. Men folk sätter sig i bilar och ger sig ut i trafiken, risker måste man ta om man vill komma någon vart! Den största risken för min del är väl om Revlimid inte funkar på just mig. Men det lär skall vara en kraftfull medicin, som angriper cancern på tre olika sätt.
Min tidigare behandling var Velcade, men det funkar inte längre på mig, så jag behövde något annat.
Jag känner mig väl omhändertagen på sjukhuset, läkare och sköterskor har bra koll på mig. Förut behövde jag åka dit för att få Velcadebehandlingen, den var intravenös. Nu sköter jag allt själv, utom att jag skall gå till vårdcentralen och lämna blodprov 2 ggr/vecka. Det är också en vinst.
Så jag räknar med att hänga med ett tag till….